Kejne-affären

Kejneaffären, som idag är bortglömd av många, var en av 1900-talets stora svenska skandaler. Pastorn Karl-Erik Kejne började 1949 få samtal om nätterna, av någon som ringde, och sedan lade på. En tidig morgon ringde det på Kejnes dörr. Utanför fanns hans chef, som utan att säga ett ord stormade in i lägenheten, till Kejnes sovrum. Efter att ha sett att Kejnes säng var tom, och att han sovit ensam, lugnade chefen ner sig. Kejne fick senare veta att en socialarbetare mottagit ett samtal från en person som berättade att deras tonårsson kommit hem kraftigt berusad, och berättat att han blivit våldtagen av Kejne.

Kejne hade snart en aning om vem som låg bakom dessa trakasserier och förtal mot honom, och kontaktade polisen. Polisens svar blev dock att öka sin spaning på Kejne, samtidigt som de flera gånger försökte få honom att erkänna att han begått de brott som det ryktades om.

Tillsammans med Vilhelm Moberg, som engagerade sig i frågan, började Kejne privatspana för att samla bevis mot den liga som utnyttjade unga människor sexuellt, och de som skyddade dem.