Andra boken om Kirre: om ensamhet, kamp och försoning

Kirres mamma var 16 år, och fortfarande berusad när han föddes, och hans pappa fanns aldrig med i bilden. För att försörja sitt alkoholmissbruk prostituerar sig Kirres mamma, och Kirre blir allt mer bortglömd. Efter många år ingriper socialtjänsten, och placerar Kirre i forsterhem. För första gången har han en chans att få den kärlek och kontakt som han behöver.

Men Kirres tragiska, trasiga barndom satte djupa spår och när han börjar skolan har han svårt att lära sig, och han bråkar med både lärare och klasskompisar. Lärarens och fosterfamiljens hårda arbete och vägran att ge upp gör dock att Kirre i slutet av första klass är i god fas med sina klasskompisar, och både kan läsa och skriva.

I denna andra bok om Kirre följer vi honom under skolåren, och får se hur han brottas med ensamheten, och känslan av att inte höra hemma någonstans. Han har ingen biologisk familj, ingen som han ovillkorligen hör ihop med. De själsliga sår han fått under barndomen är inte enkla att läka, och det är svårt för Kirre att skapa ett eget sammanhang där han känner sig trygg.

Detta är en fristående fortsättning på "Kirre".