Fågelgraven

"Gunilla fick för sig att de trodde att hon var Ragnars närmaste släkting. Han hade nog inte påstått det, men kanske var han lite otydlig. Det var något med hans hjärta, de höll kvar honom för observation."

Gunilla känner egentligen inte Ragnar speciellt väl, men när hon kallas till sjukhuset inser hon att hon nog är hans enda anhöriga. Hon hade besökt honom som hemsamarit tidigare, och trots att hon lämnat sin tjänst så tittade hon till honom ibland ändå. Hon vet inte att hennes besök hos Ragnar ska bli det sista, när hon kör från sjukhuset på kvällen.

Denna novell ingår i samlingen "konsten att dö i april".